Suomeksi På svenska In English
På gång
nella1 

I juli gav föreningen ett stipendium i form av ett resebidrag åt två veterinärer, som åkte till London till Royal Veterinary College för att fördjupa sina kunskaper i kamelidernas skötsel vid ett veckoslutsseminarium för veterinärer, med bl.a dr Claire E. Whitehead som lärare. De två veterinärerna var Mari Tähti från Mäntsälä, Saari-kliniken och Pentti Koivisto från Vihtis.

Vi tackar Mari och Pentti för deras intresse för alpackornas hälsa.

Läs här vad Mari berättar om sig själva och om veckoslutet i London.


maritahti

 


Hej!

Jag är Mari Tähti, en 28årig veterinär. Jag blev färdig år 2006 och efter det hade jag vikariat på olika håll i Finland. Nu bor jag i Mäntsälä och jobbar på Veterinärmedicinska fakultetens Saari-enhet, där jag arbetar som klinikveterinär. Största delen av min arbetstid är jag verksam vid vårt praktikområdes svingårdar. Därtill sköter jag också om patienter på kliniken. Samtidigt specialiserar jag mig som produktionsdjursveterinär.

Jag blev intresserad av alpackorna första gången på en kurs i Helsingfors. Därefter har vi haft några alpackor som patienter på kliniken i Saari, och mitt intresse för dessa djur har ökat.

Mina kontaktuppgifter

e-post: Tämä sähköpostiosoite on suojattu roskapostia vastaan, aseta javascripttuki päälle nähdäksesi osoitteen.
telefon: 050-4150206


Minnen från alpackakursen i London

Den största behållningen av kursen var de praktiska övningarna med Royal Veterinary Colleges alpackor. Som bekant behövs det ofta kompletterande metoder förutom blotta händerna, ögonen och öronen för att få ett grepp om en sjuk alpackas tillstånd. Med ultraljudsundersökning kan vi få nödvändig information om bukhålans organ och om eventuella orsaker till problemet. Dethär kunde jag för första gången bekanta mig med under kursen. Få kommunveterinärer har till förfogande apparatur för dylika undersökningar, men endel kliniker kan erbjuda en sådan service. Genom blodprov kan vi få uppgifter, som hjälper att ställa diagnosen. Ett problem i Finland är att vi t.ex. i Saari-klinikens laboratorium inte ännu har referensvärden för att tolka resultaten av blodproven. Hoppas att denhär situationen förbättras med tiden.

Under kursen diskuterades också situationen med många smittosamma sjukdomar i Europa. Ett problem med alpackorna är ofta att man inte vet till vilken djurgrupp de räknas i lagstiftningen. Egna vacciner för kamelider finns just inte, därför används ofta för andra djurarter registrerade preparat (vacciner). Detta igen leder till att man inte vet hur dessa verkar t.ex. i alpackor. Men i London forskas det nu i denhär saken, och i framtiden får vi kanske några resultat därifrån.

Vid kursen lärde vi oss också endel om crians sjukdomar. Det viktigaste som här bör betonas är att alpackaägarna bör vara på sin vakt. Det är bra att genast efter födseln kontrollera crian för ev medfödda anomalier. Det förekommer antalsmässigt mera medfödda fel hos denna djurart än hos andra produktionsdjur i Finland. Titta in i munnen att gommen och tänderna ser normala ut. Kontrollera läpparna och ögonen samt anus. Dethär är de ställen, där det oftast kan uppträda anomalier. En del av felen är reparabla, men endel konstitlutionella fel kan vara så svåra, att crian på grund av dem måste avlivas. Om crians tillstånd försämras under de första månaderna bör man snabbt reagera på detta. Det är bra att kontrollera vikten, den bör öka jämnt under de första månaderna. Om man märker tecken på avmagring eller trötthet är det bra att genast kontakta veterinär.

På kursen fick vi också grundinformation om alpackans utfodring. Viktigt är att hålla utfodringen rätt enkel och undvika onödiga förändringar, ty alpackans matsmältningskanal är rätt känslig för förändringar i utfodringen. Grovfodret är bra att låta analysera så att man vet vad man matar djuret med och med hjälp av analysen kan planera hurudant tilläggsfoder bör ges.

God början på vintern tillsammans med de växande flockarna

önskar Veterinär Tähti